its sad when people you have much memories with become a memory

du var min allra bästa vän, mitt allt, den jag kunde prata med om allt. den jag litade på till 100%. vart tog du vägen? jag har hört att du sagt att vi glidit isär men jag finner ingen sanning i det. du valde själv att vända dig från mig. varför? ge mig en anledning till varför? jag tycker det är din skyldighet efter alla våra år som vänner att berätta för mig varför du plötsligt lämnade mig. jag försökte massa gånger att fråga, jag ringde, jag frågade om du hade lust att ses. du orkade varken prata eller ses alls, du hittade på bortförklaringar eller hade lovat ngn annan fast du lovat mig först. jag vet att jag kanske inte alltid varit den bästa vännen att jag många gånger varit självisk, men under tiden vi var vänner så sa du aldrig något om det och jag tyckte vi hade jävligt kul tillsammans. du hade kunnat sagt till rätt ut att du inte ville vara min vän mer för det hade sårat mig mindre, jag är en stark person men jag tror inte du anar hur ledsen jag har varit du har nog inte en aning. du stod där med dina 2 bästavänner du kunde berätta allt för. men jag då? jag hade ingen. för den enda bästavännen jag ville ha var du. jag till och med berättade för min familj att jag inte ville att dom ens så mycket som skulle se åt dig om de mötte dig på affären exempelvis. jag var ledsen och grät mig tills sömns i flera dygn. jag önskar du kunde sagt något istället för att bara ignorera det faktum att vi hade varit bästavänner. men jag är faktiskt starkare nu och det är tack vare dig jag har insett att inget ska man ta förgivet. och jag har förlåtit dig, mest för min egen skull. och nu när jag själv har varit med om något sånt här har jag lärt mig hur man ska behandla människor. jag förstår dig faktiskt man kan inte älska alla men jag kommer iallfall alltid älska dig och finnas där för jag minns när du alltid fanns där för mig och när jag alltid kunde prata med dig och alla våra nudeldagar och sims lan och våra roliga videor. tack så mycket för alla fina minnnen!! jag saknar faktiskt allt.. men jag tänker inte deppa mer för det här en enda minut till!! :)

Kommentarer

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0