izalinnea

Trodde inte att jag skulle vara tillbaka här o skriva så snart igen. 

 

Nu har de gått snart 10 år sedan som jag tog mitt första bloss. Jag hade min rosa luvtröja på mig, stod bakom en häck, jag och Helga. Det var tider, min tröja är fortfarande kvar hemma hos henne överst på ett hyllplan i en garderob. 

 

Nu ser min hälsosituatuion annorlunda ut. I dagens läge är det dags att jag fimpar. Situationen jag befinner mig i har gjort beslutet enkelt, men processen är fortfarande tuff. Det går bra när jag befinner mig inomhus och är sysselsatt, då finns inget behov att gå ut att ta en cigg, men när jag kommer utanför dörren kommer vanan: hjärnan säger till mig att: "stopp du här ska du ta en cigg, för att orka dig igenom den här lektionen, för att bli lugn och avslappnad, för att minska rastlösheten". Vanan kommer vara det som blir svårast att kämpa emot. 

 

Hur känns det nu? 

- Just nu är jag inne på dag 1. Jag känner defenitivt att något saknas mig och jag vågar inte kliva utanför dörren utan har stannat inne hela dagen. Suget finns där, men det går för tillfället att härda ut. Det är cirka 24 timmar sedan jag tog min senaste cigg. 

 

Jag känner stark oro inför kvällen och natten, framförallt för hur det ska vara att sova utan att få ha tagit en cigg. Jag känner att jag behöver få sömn. Jag är även orolig som nämnt innan över hur det ska gå imorgon när jag ska till skolan. Hemligheten tror jag är att man får ta det en dag i taget, babysteps. 

 

Tankar som kommer upp är:

Hur ska jag någonsin kunna dricka alkohol igen?? - förstärker röksuget för mig.

Vad ska jag göra med mitt liv nu?? Hur ska jag hantera stress, ångest, irritation?? 

 

Hur ska hålla uppe motivationen?? Kommer jag någonsin kunna sova gott igen? 

Kommer jag byta ut rökvanan mot hetsätning?? Bör jag söka hjälp??