izalinnea

Hej

I dag är det lördagen 23 februari 2019. Idag är en jobbig dag och jag kommer få möta smärta under en längre tid som jag just i denna stund var helt oförberedd på. Mina två bästavänner de två bästa personerna jag vet har dissat mig. Det började redan igår jag förstod då att det var något som var fel men jag kämpade med att ignorera detta då jag tänkte för mig själv att det går väl över. 

 

Jag tror jag har blivit dissad för en mängd olika saker. Den största anledningen tror jag beror på att jag kan ha visat Hampe att jag tycker om honom mer än vad jag tycker om Suvve (detta är då något som inte är sant, då jag gillar båda lika mkt fast på olika sätt). Jag känner väl inte det själv riktigt men han kan ha uppfattat det på det sättet. En annan orsak kan ha varit att jag har skaffat en hund, man blir mer låst än vad jag hade tänkt mig. Hampe har jag inte träffat på år och dag känns det som och det är klart han rådissar mig i en sådan situation det förstår jag fullständigt. I Suvves sällskap har han kontakter de kan hänga med andra personer och ersätta mig inom snar framtid. 

 

Jag har ingen vän längre, tänk att de kan gå så fort. Det känns läskigt och som att jag tycker synd om mig själv när jag skriver det, men så är inte fallet. Det måste vara enkelt att inte ha några vänner men jag känner redan nu hur jag saknar att dela saker med framförallt Suvve som jag ofta skrev till vid minsta nya sak som hänt i mitt liv. Den onda delen i mig vill hämnas, jag vill skrika jag vill slå dem och jag vill att de ska känna den enorma smärta jag känner just nu. Jag grät förut grät som en bebis jag kunde knappt få luft. Att förlora människor som betyder så mycket är fruktansvärt, smärtan är total. Den är hanterbar nu igen och jag kan fokusera lite grann på andra saker men jag vet med mig att dagarna som väntar kommer att vara upp och ner. Det kommer säkert göra ont i månader år. Ena stunden kommer det kännas okej och andra sekunden kommer jag skrika av smärta. 

 

Jag har Emil i och för sig och han stöttar mig men jag känner väl inte att han är min vän. Han sitter hellre vid datan än o är med mig. Han vill aldrig umgås och han vill aldrig göra något men jag är glad att han finns för annars hade jag varit totalt ensam. Jag har läst att om man är ensam ökar risken för farliga sjukdomar vilket gör mig rädd.